Blod, svett och tårar

Jag sliter häcken av mig varje dag. Jag har kämpat mig till allt.
Det är alltid ett jobb, en kamp, för att ligga på topp.
Ingenting kommer gratis för någon.
Vi alla sliter, mer eller mindre.
Det hjälper inte att bara säga. Man måste göra.
Ingen annan kan göra det åt dig.
 
Det har många gånger varit både blod, svett och tårar.
Jag har haft löprundor då jag på riktigt har gråtit mig genom hela rundan.
Dels för att det gör ont i varje kroppsdel och muskel, men också för att det är så jäkla jobbigt.
Men det ska göras och jag ger mig alltid tusan på att göra det.
 
Jag pratar jämt om vilja. Att vill man så kan man. Har man inte viljan där, då går det inte.
Och jag vet inte om alla faktiskt förstår hur mycket vilja det är för mig.
Jag kämpar som ett djur genom varje sak jag gör.
Jag tävlar, hela tiden, med allt och alla.
Jag vill alltid vara bättre.
Det är inte alltid jag lyckas, ibland måste man inse att det faktiskt inte går.
Men man måste försöka. Annars kommer man ingenstans.
 
Men något som får mig att älska det jag gör och tycka det är fantastiskt roligt. Det är faktiskt mitt nuvarande gym.
Jag bor på en liten ort med kanske 3000 invånare. Tro det eller ej, men vi har två gym. 
Jag har testat bägge. 
Men det jag är på nu, träningspasset, är det mest fantastiska gym som jag varit på.
Vi kan skratta tillsammans allihopa som är där. Det är en sån gemenskap att det gör det hela mycket roligare.
Eftersom det är en så liten by så känner ju alla varandra mer eller mindre.
Vilket gör det hela ännu roligare.
Men folk peppar varandra. Pushar varandra att orka lite till.
Man känner sig mer än välkommen där och jag tror till och med många har träffat nya vänner där.
Och just nu, så är det träningspasset som får mig att fortsätta när viljan och orken säger nej.
 
 
(bilden är lånad från träningspassets facebooksida. Ni hittar deras hemsida här)
 
Min träning, Mitt liv | | Kommentera |

Sant, så sant

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
It's funny | | Kommentera |

Vad jag vill, när jag vill. Ändå en bra dag

Allt prat om mat och träning.
Även jag som lever för träning och tycker det är det bästa som finns kan tröttna ibland.
Ibland får jag även en känsla av att folk tror att man MÅSTE sluta med allt som har med kolhydrater att göra.
Att man MÅSTE sluta äta godis och dricka läsk. Annars går man inte ner i vikt.
Det får stå för er.
Jag har ALDRIG gått på en diet. Jag har ALDRIG tagit bort alla kolhydrater helt.
Jag har dragit ner på det, ja. Men det är för jag tycker inte den sortens mat är supergod.
Jag gillar inte pasta. Jag gillar inte potatis. Jag äter det. Men det är inte direkt mina favoriter.
Men bröd, kommer aldrig kunna sluta med det. Himmel och pannkaka va gott det är med rostade mackor eller en macka med ett awesome pålägg på.

Kör ditt eget race. Gör det som funkar för dig.
Vill du äta choklad en gång i veckan. DO IT. Ha ingen ångest för det.
Vill du trycka i dig en tallrik med snabbmakaroner. GÖR DET. 
Jag tränar extremt mycket. Det är jag medveten om.
6-7 dagar i veckan, 2 gånger om dagen. Det är kanske inte jättenormalt. Men det är det jag mår bra av och det är så jag vill ha det.
Men jag äter vad jag vill, när jag vill. Ändå går jag ner.
 
Jag har stått still på vågen VÄLDIGT länge nu. Varje tillfälle jag ställt mig på den har den visat 65 kg.
Inget jag stör mig på eller bryr mig så mycket om egentligen.
Jag vet att stor del av det är muskler.
Men klart att det är lite irriterande när man en gång varit under 60.
MEN, idag. dam dam dam dam. Visade den 63. Wihooo. Mitt slit lönade sig till sist.
För mig är mätningen det roliga. Den tar vi senare i veckan.
 
Känner att detta inlägget inte leder någon stans egentligen. Blir mest tråkigt och lite samma sak hela tiden.
Nu ser vi till att få oss en riktigt härlig sömn inatt så batterierna är laddade för imorgon.
Puss
 
 
Min viktresa, Mitt liv | | Kommentera |
Upp