Något jag aldrig kommer förstå

Ett gymkort är inte gratis. Det är precis att jag får det att gå ihop varje månad. Och jag tror ändå att det gymmet jag går på har hyffsat billiga priser. 
Men varför gå och betala för något du inte utnyttjar? 
Där är en på mitt gym. Och varje gång jag ser henne på gymmet. Vilket inte är ofta. Max en gång varannan vecka. Och eftersom jag spenderar mellan 2-4 timmar på gymmet varje dag så brukar jag kunna veta vilka som tränar mycket och vilka som är där lite. Det är ett litet gym och inte ofta där är så mycket folk.
I alla fall, varje gång jag ser henne så kommer hon dit, cyklar eller är på crosstrainern i kanske 10-15 minuter, sen går hon igen.
På riktigt, är det värt att gå och betala runt 250-300 kr i månaden för det? 
Varför inte gå en promenad i en halvtimme istället? För tror faktiskt det hade gjort mer nytta.
 
Nu är detta ju upp till henne, och hon är säkert inte ensam om att spendera denna lilla tiden på gymmet.
Det finns kanske en anledning till att hon inte är där mer. Det vet inte jag. 
Men det är något jag har lagt märke till och faktiskt, av någon konstig anledning, så retar jag mig lite på det.
Konstig sak att reta sig på. Jag vet. Men detta är en människa som jag faktiskt tror skulle behöva träna liiite hårdare än så. 

Nej, jag är inte elak. Det är hennes val allting.
Det är något som är i mina tankar varje gång bara.
Det är kanske något jag aldrig kommer förstå. Kanske finns det en bra förklaring till detta. Jag vet inte. 

Till något helt annat.
Två pass avklarade idag.
Ett i förmiddags, då blev det bröst/axlar/triceps.
Lätta vikter och fler rep denna veckan. Sån hatkärlek det är. Det brinner verkligen i musklerna efteråt. Men ändå så skönt.
Ikväll blev det 40 minuter på crossen och löpning så fort jag orkade 1 km. Försöker bättra min tid varje gång. Och det går bättre och bättre. förhoppningsvis kommer detta har gjort nytta tills jag kan börja springa i skogen igen. Men snön måste bort först. 
Imorgon kör vi ett riktigt jobbigt benpass. 

Sov gott.
Godnatt
 
 
Min träning, Mitt liv, Tankar&funderingar | | Kommentera |

Är ni som jag?

Allt för längesen jag skrev nu.
Har inte direkt haft något att skriva om. Inte direkt några tankar som är speciellt roliga att dela med sig.
nytatuerad är jag. Så varit från träningen lite nu då foten är svullen och inte jätteenkel att få på sig skorna.
Men imorgon är jag tillbaka, med eller utan skor.
 
Något jag dock har funderat på och framför allt när jag tvättar är, jag har ju fler träningsbrallor än vanliga brallor. Varför egentligen?
 
1. Träningsbrallor är så jäkla mycket skönare än vanliga jeans eller leggings. 
2. De sitter så mycket snyggare, i alla fall på min kropp.
3. Min rumpa kommer icke i ett par vanliga jeans. Inte om de ska sitta snyggt i alla fall. Jag har smalare midja och bredare rumpa vilket inte är enkelt att hitta jeans till. Som dessutom ska sitta snyggt över vaderna och inte va för långa (med mina 157 cm är det inte så enkelt)

Ja, det var väl mina anledningar till att jag har fler träningsbrallor än vanliga brallor.
Anledningen kan ju också vara att jag tränar 6 dagar i veckan, två gånger om dagen. Inte jättefräscht att använda samma brallor utan att ha tvättar dem mellan vilket gör att det går åt några stycker i veckan. För tvätta varje dag är inget jag tänker börja med. Så jäkla roligt är det inte minsann.

Men faktiskt så tycker jag det är roligare att gå och köpa ett par snygga träningsbrallor i en cool färg än ett par tråkiga jeans.

Så var det med det.
Nu ska jag krypa ner och ladda upp inför morgondagens pass med sömn.
Godnatt
 
tatueringen nästan alldeles nygjord.
 
 
Mitt liv, Tankar&funderingar | | Kommentera |

Jag ville inte mer

Jag försöker variera min konditionsträning så mycket som möjligt. Mest för att kroppen inte ska vänja sig, men för att jag märker att man orkar mer om man gör så. Att man inte bara matar på löpbandet varje gång eller på crosstrainern. Utan att man faktiskt cyklar eller kör i rodden ibland. 
Idag var det dags för mig att testa på roddmaskinen. Det va så himla längesen. Jag hade glömt hur jobbigt det va.
Men självfförtroendet på topp drog jag igång med så mycket motstånd man bara kan ha i maskinskrället. "Enkelt" tänkte jag. Det fick jag snart äta upp.
Efter endast 10 minuter och 2 km trodde jag att jag skulle dö. På riktigt. Jag ville verkligen inte mer.
Nu skulle jag inte köra längre, detta var bara min uppvärmning inför ett rygg/bicepspass. Men ändå. 2 KM? det är ju ingenting. 
blir nog att jobba på det där lite.
 
Men svettig och skakig drog jag igång mitt styrkepass och satte pb (personbästa) i både rodd och latsdrag. Smaka på den ni. Så från att den där förbaskade roddmaskinen dragit ner mitt självförtroende så ökade det rätt snabbt igen.
Gick därifrån, nöjd och glad och kände att den här dagen blev rätt bra i alla fall.
 
Imorgon är det dags för benen och rumpan att slaktas. 
Förr älskade jag att träna benen. Men nu börjar det bli rätt tråkigt. Det tar liksom längre tid innan jag kan öka där. 
Jag har alltid varit stark i benen. Men det händer liksom ingenting nu längre. Även om jag lagt mycket fokus på benen de senaste månaderna.
Det är bara att ge järnet och bita ihop.
 
Nu ska jag krypa ner och ladda upp för imorgon.
Godnatt med er
 
Min färgglada fina frukost i morse. Fil med bär. Dock tål jag inte kiwi (men det är ju så gott) så slutade inte så jättebra. Men det va gott i alla fall.
 
 
 
Min träning, Mitt liv | | Kommentera |
Upp