När man bevisar för sig själv

Jag har en inre röst som säger "fortsätt" när jag inte orkar mer.
Det brukar vara tvärtom och jag är tacksam för att det inte är så för mig.
Är jag trött så bestämmer jag mig för att fortsätta lite till.
Det enda som verkligen får mig att sluta är om jag börjar må dåligt. Då lyssnar jag på kroppen.
Annars vet jag att jag klarar det. Ger jag upp så klarar jag aldrig det.
 
De finns folk som säger "är du här nu igen, du va ju här i morse" till mig på gymmet. Och ja, jag är där ofta. Jag trivs där, jag gillar att köra slut på min kropp. Självklart vilar jag också. Att vila är viktigt. Men jag tränar så ofta jag orkar och hinner.
De finns folk som står och gapar på gymmet, förväntar sig inte att jag är så stark. Förväntar sig inte att en tjej ska lyfta allt det där. Precis som att bara för jag är tjej och lite mer än en och en halv meter lång så kan inte jag?
Varför skulle inte jag kunna? För att jag inte tränade förr? För att jag alltid varit den där dans/gymnastiktjejen och inte den som verkligen tränar hårt?

Det är dessa människorna som får mig att fortsätta. För att de inte tror. För att de inte tror på mig. 
Det gör det hela ännu roligare. Får mig att vilja kämpa mer. Bli bättre. Bli bäst.
Och jag kan bevisa även för mig själv att jag faktiskt kan.
För ungefär 3 veckor sedan kunde jag inte göra några dips alls.
Idag gör jag ungefär 3-5 st.
Det är framgång för mig.
Mitt nästa mål är chins.
Och jag är nära. Om en vecka eller två så är jag där. Det vet jag.
 
Jag kommer sammanfatta hur mitt 2013 har sett ut. Det har inte varit enkelt för mig heller.
Men jag fortsätter!
 
 
Min träning, Mitt liv | |
Upp