Att alltid ligga på topp

Jag sätter alltid höga krav på mig själv.
Oftast alldeles för höga.
Jag vill alltid vara bäst, även om jag kanske inte alltid kan.
 
När man vet om att andra människor ser upp till en. Man vet att man är en motivation till andra, då blir pressen ännu högre.
Det är lätt för mig att säga att har man bara viljan så går det.
Det är enkelt för mig att peppa andra.
Men jag glömmer ofta bort mig själv.
 
Jag bryr mig väldigt mycket om andra. Jag är för snäll mot alla, vill aldrig någon illa.
Ber någon mig om hjälp, då säger jag aldrig nej.
Ber någon mig om tips eller råd, då hjälper jag alltid till.
Men även den bästa faller ibland.
 
Det är lite mer än en månad kvar till jag ska springa mitt första riktiga lopp.
Och jag tror inte folk förstår vilken press jag sätter på mig själv. Jag vill vinna, jag tänker komma topp 10. Ungefär så tänker jag. 
Och det är inget fel med det. Man ska sikta högt. Man ska kämpa för att nå toppen. 
Men jag tränar verkligen stenhårt inför detta.
Det är inte alltid kroppen vill.
 
Och nu har kroppen sagt sitt.
Min motivation är totalt borta. Finns ingen ork till något.
Jag vill helst bara ligga i sängen hela dagarna och sova.
Vilket jag har gjort också.
Att sova nästan 14-15 timmar varje dygn kanske inte är så bra. Antagligen behöver kroppen det.
Men jag orkar inget annat. Vill inget annat.
 
Jag vet att många av er tänker "hur orkar hon" när jag alltid skriver så positivt om träning. Alltid säger hur mycket jag tränar och vilka mål jag har.
Men ni ska också veta att ibland är det en fasad jag har uppe för att kunna fortsätta peppa er. Fortsätta peppa de som jag vet ser upp till mig.
 
Jag försöker köra på ändå trots att jag inte riktigt känner för det.
Jag vet att det bara är en period som kommer försvinna till sist. Måste försöka förstå att man inte alltid kan vara bäst. Att det går i vågor och att jag kommer tillbaka ännu starkare efter denna perioden.
Jag vill inte ge upp såhär nära loppet. 
Nu är det inte ens bara ren vilja. Nu är det bara att köra utan att tänka.
Jag behöver peppande ord jag också. Och det tackar jag mina närmsta för att jag får.
 
 
Min träning, Mitt liv, smoothies | | Kommentera |
Upp