Gör de roligare och enklare

Jag tror jag har skrivit något om detta innan.
Men det skadar aldrig att göra det igen. Kanske någon av er har missat det.
 
Om ungefär en månad ska jag springa mitt första lopp.
Vilket jag tränar rätt så hårt inför nu.
Men, hur gör man löpning lite roligare och enklare?
För jag tror många av oss tycker det är något av det värsta som finns inom träning.
 
- Hitta bra musik. För mig är nästan det det viktigaste. Jag springer i takt till musiken. Vilket gör att det brukar gå lite fortare. Jag kan inte springa utan musik. Då tröttnar jag och ger upp. Tycker det är så tråkigt utan bra musik i öronen. Lyssna på låtar som du verkligen tycker om, jag brukar fokusera mycket på musiken. Lyssna på texterna och ta steg i takt till låten. Det gör att jag glömmer att det till exempel är jobbigt eller att jag har långt kvar att springa. Det blir enklare med bra musik helt enkelt.
 
- Fokusera inte så mycket på att det är jobbigt. Jag i alla fall är en människa som har mycket tankar i mitt huvud hela tiden. Mina löprundor är perfekta för att rensa ut allt. Så jag brukar fundera på en massa annat när jag springer. Inte förrän sista kilometern som jag går tillbaka till att tänka på min löpning och ge allt för att komma i mål. Stäng av allt som har med själva löpningen att göra och bara kör. Har du ont i benhinnorna (vilket brukar va en vanlig skada för löpare, framför allt om du inte är van och springer mycket på asfalt) stäng av smärtan och tänk på något annat. Kanske vad du ska äta till lunch. Du kanske funderar på hur hela din dag ska se ut. Vad som helst. 
Att inte tänka på löpningen gör löpningen enklare.
 
- Spring på en mysig eller trevlig plats. Inte bara mitt i stan (om man nu har möjlighet till detta) Jag älskar naturen och tycker om att titta på allt annat som händer runt mig. Inte bara rakt fram och se den långa vägen man ska springa. Här jag bor har vi helt perfekta vägar och områden att springa på. Vi har en fantastiskt bra skog med många bra spår.
Men även mina runder på asfalt är bra. Det är inte mitt i byn bland allt folk. Det är lite i utkanten och man känner sig inte så uttittad samtidigt som det finns en del annat att titta på än bara massa byggnader. 
 
- Spring med en kompis. För mig funkar tyvärr inte det så bra. Dels för att jag är en enorm tävlingsmänniska och det lätt blir att jag tävlar. Ökar tempo hela tiden och orkar då inte hela rundan. Men också för att det alltid blir att man ska snacka en massa om allt.
Men för just dig kanske det funkar. Man kan peppa varandra lite att orka kilometer efter kilometer. Och att just tävla lite mot varandra kanske är det man behöver för att orka hela rundan. Att man inte vill stanna innan den andra gör det.
 
- Börja inte på asfalt om det finns andra alternativ för dig. Det är jättelätt att man får ont i knä, fötter eller benhinnor och då ger man lätt upp. Jag har kommit till de stadiet att jag bryr mig inte. Hur ont jag än har så springer jag. Men för någon som inte är van kan denna smärta va fruktansvärd. För det gör ont. 
Börja i skogen eller på någon grusväg. Det är mer skonsamt för kroppen och det gör inte lika ont.
Ett extra plus med att börja springa i skogen är att du tränar upp flåset bättre. Det är mer backar och benen får jobba lite annorlunda. Du orkar mycket mer när du sen ger dig ut på asfalt och plan mark.
 
 
Om träning, Tipsochtrix | | Kommentera |

Det finns ingen genväg, bara en väg.

När jag började träna för 2-3 år sedan så började jag med löpning och promenader.
Så tänkte gå in på det här med löpning lite mer. 

Jag hatade att springa. Det va tungt, gjorde ont, man fick svårt att andas och det tog tid innan man märkte någon skillnad.
Hade jag börjat helt ensam hade jag nog aldrig fortsatt, och då hade jag inte varit där jag är idag antagligen.
Men jag gav inte upp.
Trots en ganska stor övervikt på 80 kg till mina små 157 cm så kämpade jag på.
Jag varvade mina löprundor med promenader. Och självklart hjälpte promenaderna till lite.
Men man märkte att efter 1-2 månader med löpning så märkte man ju skillnad på både kroppen och konditionen.
 
Men något jag märkt är extremt viktigt är att andas rätt.
Hur jobbigt det än är, andas du rätt orkar du några kilometrar till.
Jag har lätt för att hålla andan när jag tränar. Framför allt i styrketräningen, men också när jag springer.
Varför, det vet jag inte. Jag bara gör det. Sen gäspar jag för att jag behöver syre till kroppen.
Men jag försöker att tänka på det när jag springer, just för att det ska bli enklare.
Djupa långa andetag. In genom näsan, ut genom munnen. Försöka att inte andas så snabbt även när man är trött. Du får ner din puls då och du kommer orka mer. ett bra sätt, som jag har märkt, att träna på detta är just tabata eller helt enkelt bara springa i intervaller. Ge allt du kan i 20-30 sekunder. Vila 10 sekunder och sen ge allt igen. Under dessa 10 sekunderna du vilar ska du försöka få ner pulsen så mycket du kan. Detta gör du genom andningen.
Det är inte helt enkelt i början, speciellt när inte konditionen är på topp.
Men det hjälper, jag lovar.
 
En annan sak jag märkt som i alla fall hjälper mig är just att jag har starka ben.
Jag är väldigt stark i mina ben, har nästan alltid varit. Och det kan jag såklart ha till min fördel när jag springer.
När konditionen och andningen ger upp och lungorna känns som de ska typ sprängas, då ställer jag om helt.
Stänger av huvudet och låter benen göra jobbet. Åter igen tar jag djupa andetag. Men endast benen får jobba och det hjälper mig. Jag får ner pulsen och när mjölksyran kommer stänger jag av känslan i benen och då får huvudet ta över igen. Det är mycket vilja och envishet i detta. Men det funkar faktiskt.
 
En sista sak. När du väl sprungit så länge och mycket att konditionen inte är något större problem längre. Då är ju trixet att börja me de långa rundorna. Bry dig inte om tiden till en början. Se till att endast ta dig genom hela rundan utan att stanna. När du kan allt det här med andningen och att låta benen eller huvudet göra jobbet, då känns det som man kan springa i all evighet. Och tro mig, det kan du.
Men bestäm en runda innan du ger dig ut. Spring inte bara för att du ska, då blir du lätt tröttare för att du måste tänka efter hela tiden vart du ska.
När du bestämt runda, så spring HELA. Bry dig inte om du springer den 20 minuter saktare än kompisen. Bara du tar dig genom den. När du sen känner att du vill gå på tid. Så gör det.
Men, i alla fall för mig, är det viktigast att ta sig genom rundan utan att stanna.

Ge aldrig upp. Jag hatade löpning, nu älskar jag det.
Det blir lättare med tiden. Jag lovar
 
 
Min träning, Om träning | | Kommentera |

Är du en av dem?

Är du en av dem som sitter på soffan varje dag och tänker: "jag gör det imorgon?"
Är du en av dem som köper den där påsen chips och tänker: "jag slutar imorgon?"
Men är du samtidigt den som ser bilder på andra som tränar och äter bra och tänker: "jag önskar det var jag?"
Som gnäller över att man är "för tjock" eller gnäller över att "det är för dyrt med gym".
 
Jag förstår er. Jag har själv varit där. För några år sedan.
Men man måste förstå att det hjälper inte att gnälla.
Att sitta på soffan varje dag med samtidigt gnälla över att man är "för tjock", det hänger inte ihop. 
Och om du hade skippat att köpa alla chipspåsar, cigaretter, snus, läsk, godis och allt annat, då hade du antagligen haft råd med ett gymkort.
 
Jag är ganska trött på folk som gnäller över helt onödiga saker. Saker som är enkla att ta tag i.
Många frågar mig hur jag lyckats komma så långt.
Jo, för att jag slutade gnälla och gjorde något åt det.
Att säga att man inte har tid att träna, det är bara trams.
Visst, för tillfället har jag inget jobb. Så jag har all tid i världen att träna.
Men på somrarna jobbar jag heltid.
Konstiga tider ibland och ibland tidiga mornar.
Men jag tränade ändå. Oftast två gånger om dagen då också. Och då tänker några av er, har/hade du inget annat liv?
Jo, det hade jag. Och jag hann med att göra exakt allt det jag ville ändå.
Det handlar om att prioritera. Att planera.
Jag fick sätta mig ner några dagar i veckan, kolla genom mitt schema och skriva ner vilket jag skulle göra och när.
Men allt går oavsett hur man jobbar eller går i skolan.
 
Jag är trött på folk som säger att de inte har råd.
Jag vet att gymkort är dyrt och alla har faktiskt inte råd.
Men har ni hört talas om trappor? Backar? Skogen? Simhall? 
Jag kan garantera er att där ni bor har ni fantastiska backar ni kan springa intervaller i.
Ni har säkert en simhall ni kan ta er till och simma nån gång i veckan.
Använd er fantasi. Det finns ju inget bättre än att vara ute i naturen och träna.
Ibland önskar jag att vi hade ett utegym där jag bor. I alla fall nu när det är fint väder.
Tycker du att du känner dig dum om du springer upp och ner för en backe när folk ser?
Varför bryr du dig?
Du tränar. Du gör något som faktiskt ALLA borde göra. Du är hälsosam. Du rör på dig.
 
Så sluta upp med alla era dumma ursäkter nu.
Det finns ALDRIG en bra anledning att inte börja röra på sig.
Man kan alltid göra något.
Använd fantasin. 
Ingenting är omöjligt.
 
 
Om träning, Pepptalk, Tankar&funderingar | | Kommentera |
Upp