Den fantastiska kroppen

Vår kropp är faktiskt rätt så fantastisk. Hur mycket man egentligen orkar. Fast att man känner att man bara vill krypa ner sängen, har ont i varenda muskel och huvudet säger stopp. Så orkar ändå kroppen om man bara bestämmer sig för det. 

Vissa av er vet säkert, andra inte, att jag inte har jobbat på ett bra tag. Har gått hemma sen oktober ungefär och har haft mycket fokus till träningen.
Idag var min första jobbdag och jisses va trött jag va. Tro det eller ej, men att sitta i kassan från 7-14 är inte helt skonsamt och skönt för kroppen.
Ryggen gör ont, knäna, axlarna, armarna. Ja, nästan överallt.
Jag va så trött i huvudet av alla siffror man ska hålla reda på och alla ljud och saker som händer.
Somnade i soffan efter bara 10 minuter när jag kom hem.

Men, det var bara att bege sig till gymmet i alla fall. Och jag gör ett sånt makalöst pass att jag inte kunde riktigt förstå det själv. Bodypump stod på schemat och jag tänkte att jag ska i alla fall inte ha mindre vikter än vanligt även om jag är dödstrött.
Och fast att jag helst ville lägga mig och sova på golvet istället så orkade jag mer än vanligt. Kände mig inte alls lika trött.
Så, kroppen är faktiskt fantastisk. Den orkar, sålänge du bara lyssnar på den. Låter kroppen jobba när huvudet inte vill.
 
Det kommer kanske kännas imorgon, det märker vi. Men det kommer vara värt det.
Imorgon går vi upp och kör en löprunda. Ingen vila här inte.
 
Men kom ihåg. När huvudet säger nej, låt kroppen köra på. Den orkar.
När kroppen säger nej, låt huvudet göra sitt.
Men glöm aldrig. Att vila är minst lika viktigt.
 
 
 
 
Min träning, Tankar&funderingar | | Kommentera |

Det fick mig att tänka till

Jag läste ett inlägg hos denna fina tjejen som faktiskt fick mig att tänka till lite. Även om jag själv driven en blogg som handlar i stort sätt bara om träning. Men även jag glömmer faktiskt bort att några av er kanske fortfarande går i skolan. Och ni måste läsa hennes inlägg. Ni måste förstå att träning inte är viktigare än betygen.
Det är så mycket träning i folks huvuden nu att man helt glömmer bort att det närmar sig studenten för många och deras sista betyg ska sättas.
Många vill va vältränade och fina i sina studentkläder och det är väl ganska förståligt. Det är ju en av de bästa dagarna i ens liv. 
Men du får inte glömma bort dina betyg. Dina betyg kan faktiskt styra hela din framtid.
Och tro mig, du vill inte sitta där i framtiden och ångra att du inte valde betygen framför gymmet.
Träning och hälsa är viktigt, men inte viktigast.
 
Jag tränar extremt mycket, det vet jag om.
Jag ska snart börja plugga själv (förhoppningsvis) och då kommer det antagligen bli mindre tid på gymmet.
Att börja plugga igen ska bli superkul och jag kommer satsa stenhårt på att nå mina framtida mål. Nu kommer jag ju inte direkt ta studenten igen och behöver inte direkt fixa en "fit kropp" för att se bra ut i en klänning. 
Men det handlar ändå om något jag måste planera och prioritera.
Att pluggandet är viktigt för att jag ska kunna söka mig vidare sen.
Att pluggandet är viktigt för att jag ska kunna jobba med det jag vill så småningom.
Att gymmet får bli min andra prioritering och att pluggandet måste komma först.
 
Så tjejer och killar där ute.
Oavsett om du ska ta studenten eller inte så börjar skolavslutningarna närma sig.
Ge inte upp pluggandet nu för att du ska se extra bra ut i dina studentkläder.
Försök tänka att pluggandet är något som kan styra din framtid.
Du har gått i skolan i ungefär 13 år. Du klarar några månader till med pluggande.
Din kropp finns kvar efter studenten. Den kan du jobba på då.
Jag kan lova dig att du är superfin i dina studentkläder precis som du är nu och att din dag kommer bli mer awesome om du har bra betyg än om du är störst biceps.
 
Så in och läs Johannas inlägg. Det är så läsvärt.
Plugga och njut av er sista tid i skolan.
Det är den bästa tiden i ert liv
 
Tankar&funderingar | | Kommentera |

Det finns ingen genväg, bara en väg.

När jag började träna för 2-3 år sedan så började jag med löpning och promenader.
Så tänkte gå in på det här med löpning lite mer. 

Jag hatade att springa. Det va tungt, gjorde ont, man fick svårt att andas och det tog tid innan man märkte någon skillnad.
Hade jag börjat helt ensam hade jag nog aldrig fortsatt, och då hade jag inte varit där jag är idag antagligen.
Men jag gav inte upp.
Trots en ganska stor övervikt på 80 kg till mina små 157 cm så kämpade jag på.
Jag varvade mina löprundor med promenader. Och självklart hjälpte promenaderna till lite.
Men man märkte att efter 1-2 månader med löpning så märkte man ju skillnad på både kroppen och konditionen.
 
Men något jag märkt är extremt viktigt är att andas rätt.
Hur jobbigt det än är, andas du rätt orkar du några kilometrar till.
Jag har lätt för att hålla andan när jag tränar. Framför allt i styrketräningen, men också när jag springer.
Varför, det vet jag inte. Jag bara gör det. Sen gäspar jag för att jag behöver syre till kroppen.
Men jag försöker att tänka på det när jag springer, just för att det ska bli enklare.
Djupa långa andetag. In genom näsan, ut genom munnen. Försöka att inte andas så snabbt även när man är trött. Du får ner din puls då och du kommer orka mer. ett bra sätt, som jag har märkt, att träna på detta är just tabata eller helt enkelt bara springa i intervaller. Ge allt du kan i 20-30 sekunder. Vila 10 sekunder och sen ge allt igen. Under dessa 10 sekunderna du vilar ska du försöka få ner pulsen så mycket du kan. Detta gör du genom andningen.
Det är inte helt enkelt i början, speciellt när inte konditionen är på topp.
Men det hjälper, jag lovar.
 
En annan sak jag märkt som i alla fall hjälper mig är just att jag har starka ben.
Jag är väldigt stark i mina ben, har nästan alltid varit. Och det kan jag såklart ha till min fördel när jag springer.
När konditionen och andningen ger upp och lungorna känns som de ska typ sprängas, då ställer jag om helt.
Stänger av huvudet och låter benen göra jobbet. Åter igen tar jag djupa andetag. Men endast benen får jobba och det hjälper mig. Jag får ner pulsen och när mjölksyran kommer stänger jag av känslan i benen och då får huvudet ta över igen. Det är mycket vilja och envishet i detta. Men det funkar faktiskt.
 
En sista sak. När du väl sprungit så länge och mycket att konditionen inte är något större problem längre. Då är ju trixet att börja me de långa rundorna. Bry dig inte om tiden till en början. Se till att endast ta dig genom hela rundan utan att stanna. När du kan allt det här med andningen och att låta benen eller huvudet göra jobbet, då känns det som man kan springa i all evighet. Och tro mig, det kan du.
Men bestäm en runda innan du ger dig ut. Spring inte bara för att du ska, då blir du lätt tröttare för att du måste tänka efter hela tiden vart du ska.
När du bestämt runda, så spring HELA. Bry dig inte om du springer den 20 minuter saktare än kompisen. Bara du tar dig genom den. När du sen känner att du vill gå på tid. Så gör det.
Men, i alla fall för mig, är det viktigast att ta sig genom rundan utan att stanna.

Ge aldrig upp. Jag hatade löpning, nu älskar jag det.
Det blir lättare med tiden. Jag lovar
 
 
Min träning, Om träning | | Kommentera |
Upp