emeliejohanna.blo.gg

Jag har alltid varit en människa som ger alla samma värde. Ingen människa är mindre värd än någon annan. 
Jag önskar att alla kunde vara sådana. Att alla kunde sluta kasta skit mot varandra. Att alla kan få känna sig trygga.

 

"hur många kramar finns det i världen" va en film som såklart väcker tankar, i alla fall hos mig. Men när jag sedan såg hela dokumentären som filmen egentligen går ut på att de ska göra. Så fick det mig att tänka lite extra.

Några meningar som verkligen fastnade och som jag kommer bära med mig är:

 

Vi är alla samma. Vi är alla människor. Att sedan några ska behöva behandlas annorlunda p.g.a att de fötts med en sjukdom är inte okej. Varför är det fel på dem? Varför ska inte de få känna vänskap, kärlek? 

Vi alla tänker olika, vi alla fungerar olika. Men i grund och botten är vi samma sak. Människor.

Man ska inte behöva dömas annorlunda för att man har en annan hudfärg, pratar ett annat språk, har en sjukdom eller inte kan läsa. Man ska inte behöva va rädd för att folk ska tycka illa om en och skratta åt en bara för att man är annorlunda. Det är fint att vara annorlunda. Det är även fint att våga vara det.

 

Jag gillar inte att man ska vara likadan. Det är väl inge kul. Om alla i världen hade sett exakt likadana ut hade det aldrig fungerat. Vi behöver vara olika för att kunna tycka om varandra. För att kunna uppskatta det lilla som kanske inte du har men din bästa vän har. 

Har du tänkt på, att om du ler mot en människa, så ler personen tillbaka (oftast) 
Ett leende är så litet, men det kan betyda så mycket. 
Att du ler åt en människa du bara går förbi kan göra den personen lycklig. Det kan göra att den personen får en lite bättre dag.

 

"om man kramar andra människor, då blir man nöjd och lugn"
Krama om den du bryr dig om. Be den personen krama om någon den bryr sig om.

Sprid med kramar, sprid mer glädje.

Vi behöver varandra oavsett hur vi är och ser ut.