emeliejohanna.blo.gg

Tänkte faktiskt gå ifrån det här med träning lite för tillfället. Jag har ju faktiskt ett annat liv också. Även om det är svårt att tro ibland, även för mig själv.

Men nu är det såhär. Att, jag fyller år imorgon. Vilket jag har haft ångest för i typ en vecka nu. Varför? Jo för jag är livrädd för att bli gammal. Allt som har med att bli gammal att göra.

Att se gammal ut.

Att inte orka göra lika mycket saker som jag gör nu.

 

Och ja, jag vet att det är många år kvar. Men tiden går så snabbt. Helst av allt vill jag stanna och ha det som det är. Jag vill inte bli äldre.

 

Man hör hela tiden hur de äldre har de jobbigt på bland annat sina boende. De får inte komma ut, de får dålig mat. Hur ska jag klara mig? Jag vill inte ha det så.

Folk runt omkring skaffar barn till höger och vänster. Men hallå stopp! Förstår ni inte att vi andra får ångest.
Det känns som tiden springer ifrån mig.

Jag är inte redo för familj. Jag bor ju för sjutton fortfarande hemma.

Men ni skaffar ungar till höger och vänster.

Nu får ni inte tro att jag tycker illa om folk som skaffar barn eller tycker illa om barn.

Jag vill själv ha barn. Men inte nu, och jag känner mig ännu äldre när de som är yngre än mig skaffar barn.

 

När jag ser på min lillebror så kan jag inte acceptera att han fyller 18 till sommaren.

I mina ögon är han 12 och kommer föralltid att vara 12. 
Att se han växa upp gör ju inte saken bättre. Det betyder ju att jag också blir äldre.

När jag tänker efter själv så är det ju jättehemskt att jag har ålderskris redan. Jag är ju trots allt bara 21, 22 om typ 2 1/2 timme. Men jag kan inte hjälpa det. Jag tycker detta är fruktansvärt.

Tänk så bra allting var när man var liten. Det fanns inga bekymmer. Allt va bra och man brydde sig inte så mycket. Nu är det ansvar hela tiden. Man får hela tiden höra att man har ansvar. Att man faktiskt är vuxen nu.

Jag vill inte va vuxen. Jag vill inte. Jag vägrar!