Ser tungt ut

Alltid när jag åker förbi en människa som springer så säger jag/tänker jag alltid "det där ser tungt ut". Nu vet jag aldrig hur långt denna människan har sprungit. Han/hon har kanske sprungit 2 mil. Ingen aning. Men det ser alltid så tungt ut att springa. Eller alltid är väl fel ord. Det finns de som ser ut som om de svävar på moln när de springer.
Men många som springer tar så tunga steg. Det är inte säkert det är så tungt som det ser ut heller.
 
Men, mina tankar är då såklart. Ser det lika tungt ut när andra ser mig springa? Jag sprang 7 km idag. Det va så jäkla jobbigt. Trodde på allvar att maten skulle komma fram igen. Jag tog mig genom hela rundan. Ett stopp på jobb för att få lite pepp från min fina vän bara, sen va de bara att springa resten hem.
En blå tå senare och antagligen jäkla träningsvärk imorgon är jag ändå så jäkla nöjd med att jag klarade det.
 
Men. Tillbaka till att det ser tungt ut. Jag själv känner mig lite som en flodhäst med gummistövlar på sig när jag springer. Idag var jag en dyngsur sådan då det ösregnade ute. Så folk borde verkligen tänka samma sak om mig. Att det där ser jäkligt tungt ut. Och jag kan lova er. Det är precis lika tungt som det ser ut.
Herrejäklar vad jag får kämpa de sista kilometrarna. 

Men efter ett pass på gymmet i morse och en löprunda nu ikväll så sover jag nog både gott och med gott samvete.
Imorgon laddar vi om och hoppas på att min tå är bättre.
Just nu känns det lite som att där sitter en pyssling under nageln och pressar den uppåt. Sjukt konstig känsla.
Men i alla fall. Ett pass på gymmet blir det i alla fall. Med eller utan tå.
 
Godnatt på er.
 
 
Min träning, Mitt liv, Tankar&funderingar | |
Upp